I augusti 1996 slog Södertörns högskola upp dörrarna för första gången och välkomnade cirka 1000 studenter. Ett flertal medarbetare har varit med sedan de första åren. När de ser tillbaka nämns nybyggaranda, en stark gemenskap och möjligheten att vara med och påverka. Samtidigt riktas blicken framåt mot nya utmaningar.

”Vi lade rälsen medan tåget gick"

Vid starten fanns få etablerade rutiner och organisationen var fortfarande under uppbyggnad.

– Vi hjälptes ju åt med alla uppgifter som fanns att göra, berättar Anki Brandt på Kommunikationsavdelningen, som arbetade i det som var högskolans reception och växel vid starten. Vi delade ut tentor och nycklar, introducerade nyanställda, hoppade in och hjälpte till med löner och allt som dök upp. Det gjorde att man lärde sig högskolan från grunden. Sen när växeln kom i gång så var det mycket jobb med den förstås. Då var vi en underväxel till Huddinge sjukhus. Det var kaos de första dagarna för då fick vi sjukhusets samtal till oss.

Tiden beskrivs som att "man lade rälsen medan tåget gick". Nya kollegor anställdes i snabb takt, lokalerna räckte snart inte till och tillfälliga baracker fick byggas. Samtidigt utvecklades den akademiska organisationen steg för steg.

Högskolan fanns först både i Flemingsberg, Haninge och Södertälje. Bibliotekarien Maria Hermansson arbetade som filialföreståndare för biblioteket på Campus Telge, som öppnade hösten 1998. Först var de bara två personer för att senare bli fyra.

– Det var en väldigt rolig period när vi byggde upp biblioteksverksamheten i Södertälje. Det blev en god stämning, kanske för att vi var en så liten enhet. Även de som jobbade utanför biblioteket blev som kollegor och vi hade en nära kontakt med studenterna.

En öppen och familjär kultur

Trots det höga tempot minns de en stark gemenskap.

"Alla hade så otroligt mycket att göra, men vi hade en så bra gemenskap. Alla hjälptes åt och gjorde sitt bästa."

I högskolans tidiga år präglades kulturen av närhet och avsaknad av tydliga hierarkier vid jämförelse med andra etablerade lärosäten. Ett exempel är den informella tilltalskulturen där även rektor tilltalades med förnamn i sammanhang där andra lärosäten kanske inte gjorde det.

"Man sa Pelle om rektor till exempel. Någon som kom in utifrån kunde undra: vem tusan är den där Pelle?"

Att organisationen var liten skapade en känsla av att alla kände alla.

– Jag kommer ihåg att jag kunde alla anknytningarna i växeln utantill, säger Anki Brandt. Men sen nådde vi en gräns där jag upplevde att jag tappade den kontrollen.

Även om högskolan växt betydligt sedan dess upplever man att mycket av den familjära känslan finns kvar.

"Jag tycker att det är en trevlig, öppen och välkomnande stämning. Det går att prata med alla.”

Det beskrivs också att det alltid funnits utrymme att tänka nytt och prova idéer.

"Det finns inte så mycket 'så här har vi alltid gjort'. Man kan testa, diskutera och prova nytt."

Från pärmar och papper till digital vardag

En av de mest påtagliga förändringarna är givetvis den tekniska utvecklingen.

För bibliotekets verksamhet har förändringen varit särskilt tydlig.

– När du jobbar inom biblioteksvärlden blir det väldigt synligt hur arbetssätten har förändrats tekniskt, säger Maria Hermansson. Vi skrev lånekort för hand och programvaror lånades ut på cd-skivor. Överhuvudtaget har alla processer blivit mycket mer digitala.

Sådant som tidigare krävde mycket manuellt arbete hanteras idag till stor del automatiskt.

– I början var onboarding och offboarding av personal och studenter ett ganska manuellt jobb. Nu är mycket automatiserat, berättar Jimmy Engman, systemutvecklare på Campus- och IT-avdelningen. Men ska jag nämna en av de största förändringarna som jag upplevt IT-mässigt så var det när vi gick över till Microsoft 365 omkring 2014.

Milstolpar att minnas

När medarbetarna blickar tillbaka finns några händelser som sticker ut.

Flytten till Moas båge 2002 nämns som en viktig milstolpe. Då samlades verksamheter som tidigare varit utspridda.

En annan avgörande händelse är när högskolan fick rätt att utbilda egna doktorander. Catarina Ludwig, avdelningschef för Avdelningen för verksamhetsutveckling och myndighetsstöd, berättar:

– Ett väldigt starkt minne för mig är när vi fick besked om forskarutbildningsrättigheterna. Eller snarare när jag fick beskedet. Det var midsommartid 2010, och jag satt på Heathrow och var på väg hem. Då kände jag att nu är vi i praktiken ett universitet, vi får utbilda våra egna doktorer. Det tyckte jag var superviktigt. Så det var riktigt stort.

Därför har de stannat kvar

Vad får människor att stanna på samma arbetsplats i nästan tre decennier?

Svaret är samstämmigt: människorna.

"Det är arbetskamraterna. Helt klart."

Kollegorna beskrivs som en viktig anledning till trivseln, men också möjligheten att utvecklas och påverka. De uppskattar att arbetsuppgifterna förändrats över tid och att det alltid funnits möjlighet att lära sig nytt och ta ansvar.

"Man har fått förtroende att lösa saker på bästa sätt och möjlighet att utveckla sig. Då blir arbetet väldigt roligt."

Den stimulans som kommer av att arbeta i en miljö präglad av utbildning, forskning och ständig kunskapsutveckling lyfts också fram.

"Jag tycker fortfarande att det är roligt, det händer saker hela tiden."

”Jag är ju engagerad i det jag gör och försöker hela tiden bli bättre.”

Eller helt enkelt:

”Jag älskar det här jobbet. Det är jättebra.”

Blicken mot framtiden

Samtidigt som högskolan firar sina första 30 år blickar medarbetarna framåt.

AI pekas ut som ett område som kommer att påverka verksamheten på många sätt. Utmaningen handlar framför allt om att hitta rätt balans mellan effektivisering och kvalitet.

– Det är ju skillnad på att använda AI privat och på att få det att funka i stordrift i en organisation på ett säkert sätt, säger Jimmy Engman. Och se till att vi använder det till rätt saker. Men det är ju väldigt spännande och ligger väldigt i nuet.

Något som också nämns är förhoppningen att framtidens högskolor generellt ska kunna erbjuda mer tid för mötet mellan lärare och studenter. Att det är viktigt att det personliga och utrymmet för att diskutera ämnen på djupet finns kvar.

Men oavsett teknikutveckling återkommer ett budskap: högskolan måste fortsätta värna sitt samhällsuppdrag. Att utbilda studenter i kritiskt tänkande beskrivs som viktigare än någonsin.

Det handlar också om att fortsätta vara modig, förändringsbenägen och lyhörd för samhällets behov.

– Vi jobbar för att ge någonting tillbaka till samhället, uttrycker Catarina Ludwig. Och vi måste följa med, analysera vad vi tror att samhället behöver om tio år. Vi ska inte utbilda för dagens samhälle, utan för morgondagens.

Läs mer om Södertörns högskola 30 år på sh.se

Medarbetarnas berättelser ger bilden av en högskola som vuxit från en snabbt expanderande nykomling till ett etablerat lärosäte. Mycket har förändrats sedan de första åren. Men där finns också en röd tråd; viljan att utveckla, samarbeta och skapa möjligheter för kommande generationer.

På högskolans externa webbplats sh.se finns en sida som uppmärksammar att det är 30 år sedan starten. Den kommer under hösten fyllas på med fler artiklar på temat.